De Unie är en oberoende och opolitisk fackförbund med ca 70 000 medlemmar. Die Unie är det största förbundet i paraplyorganisationen MHP och man står som part i över 300 kollektivavtal på den holländska arbetsmarknaden. Förbundet är indelat i branscherna Industri, Finans, Offentlig och sjukvård och Service. Dessutom har man avdelningar för bl a unga och egenföretagare. Vår värd Bart Willems berättade att en av de starkaste trenderna just nu är en decentralisering av den arbetsmarknadspolitiska utvecklingen så att många beslut fattas av parterna lokalt. Det politiska landskapet i Holland domineras av de konservativa och till viss mån sedan ett antal år av de mer radikala och främlingsfientliga partierna. Detta skapar också nya och något osäkra förutsättningar på arbetsmarknaden och därmed också fackförbundens arbete.
Enligt statliga riktlinjer kan ett kollektivavtal bara bli bindande om det tydligt beskriver hur det ska bidra till att skapa fler jobb.
En profilfråga för De Unie är balans i livet och för att skapa det därmed också möjligheten till större individuell frihet i arbetet. Det kan handla om möjligheten att jobba hemma eller på distans. Bland de stora frågorna på arbetsmarknaden är pensionssystemet och frågans lösning splittrar fackförbunden.
För att fokusera sina insatser har De Unie rent kommunikativt valt att profilera vissa målgrupper. Ett exempel är att man har identifierat en ”John” som är 40 år gammal och som har hög utbildning och i andra fasen av sin yrkeskarriär. Genom att tilltala målgrupper på detta vis hoppas man kunna skapa en högre grad av identifiering med förbundet och också en förbättrad dialog med sina medlemmar.
Ett annat sätt att profilera sig lokalt är att engagera medlemmar som är ute på arbetsplatser och företräder De Unie.
De Unies rådande förhandlingspolicy omfattar följande delar:
- Anställningsbarhet
- Kompetensutveckling
- Stärka individens konkurrenskraft
- Anpassning av förutsättningarna efter de olika behov medlemmarna har i olika skeden av sitt yrkesliv
- Öka köpkraften
Bart berättade att man gentemot arbetsgivarparen motiverade investeringar i utbildning hos sin personal är att man gör sin arbetskraft mer attraktiv och potentiellt rörlig såväl inom som utom det egna företaget. I ett större samhällsperspektiv och på lång sikt gagnar detta alla arbetsgivare. En utbildad arbetare har också lättare att hitta nytt jobb om företaget skulle vara tvungna att skära ner i svårare tider och att investera i kompetensutveckling är därför ett ”vaccin” mot andra merkostnader vid eventuella nedskärningar.
Barts medarbetare Olof berättade om fackförbundens nya och förändrade roll på arbetsmarknaden och inledde med att deklarera ”the traditional unions fall and the rice of new and free associations”. Vad han menade var att fackförbunden i sin traditionella roll som omfattande merparten av arbetstagarna inte är densamma nu när medlemsanslutningen sjunker. Istället för anslutning till fackförbunden ser man en trend där arbetare organiserar sig lokalt i fria föreningar. Men fackförbundens roll på arbetsmarknaden är inte onödig för det. Dels förhandlar man fram branschomfattande kollektivavtal som även de fria föreningarna väljer att ansluta sig till och dels är man ett stöd för dessa föreningar i vardagliga förhandlingar med arbetsgivaren. Dessutom hjälper man de lokala föreningarna att bevaka arbetsmiljöfrågor gentemot arbetsgivaren. Fackförbunden kan också skapa branschnätverk för att stötta individer och lokala föreningar.
De fria arbetstagarorganisationerna bildas ofta lokalt i samförstånd med arbetsgivaren. De lokala förtroendevalda kan sedan få stöd av De Unie i förhandlingar med arbetsgivaren.
Avslutningsvis berättade en av De Unies förhandlare Wim, om vad denna nya roll för fackförbunden innebär i förhandlingssituationer. Fackförbunden har fortfarande ett stort förtroende hos arbetsgivarparterna och hos staten vilket gör att man har tillgång till de viktiga arenorna där beslut fattas. Man har också en väldigt fri roll vilket gör att man i vissa fall kan föreslå okonventionella lösningar på konventionella problem.
På det hela taget var det en mycket spännande presentation som gav oss alla mycket att tänka på och reflektera kring utifrån de förutsättningar som fackförbunden generellt och Jusek mer specifikt lever under idag och kanske än mer blir tvungna att leva med i framtiden om medlemsanslutningen skulle sjunka även i Sverige. Hur kan man än mer gå från ”en räddare i nöd” till att också vara ”en vän i lust”? Hur kan vi skapa förtroende för vår förmåga att vara en kraft på arbetsmarknaden som bidrar till positiv utveckling oavsett medlemsantal? Det och mycket mer tål att tänka på.
Stort tack till Wim, Bart och Olof för en mycket bra dragning och stor gästfrihet
